Dyrka, Geisha & Tray

Ska försöka summera det här året. Förra året slutade ju med att jag vart uppflyttade till lägre med två hundar. Jag bestämde mig för att låta Dyrka ta en paus från allt tävlande. Dyrka parades förra nyår men gick tom så några valpar blev det inte. Sen hände mycket över vintern jag flyttade från Öxabäck och mådde inte så bra. Jag vill tacka alla mina vänner som ställde upp under denna tiden nämner inga namn men ni är alla guld värda, och min kära bror och Annethe som alltid finns där för mig.

Men vi tränade på så gott det gick med all snö. Hade i sikte att bli uppflyttad till högre under våren för sen skulle Geisha paras. Anmälde mig bara till två tävlingar i lägre och det ångrar jag bittert. Första tävlingen gick spåret helt åt skogen, vi gick bort oss och tiden rann ut. Nästa gick bättre 9 i spåret och 10 på påsläppet. Ja lydnaden gick rätt så bra men hon gick upp på platsen så då rök den tävlingen också, visserligen godkänd men det kunde ju kvittat. Bra för utställning i alla fall, nu kunde jag ställa henne i bruksklass.

Geisha åkte under våren med Harry och Anneth på dom flesta boxerspecialer och placerade sig bra hela tiden kom som sämst på en 4 plats om jag mins rätt.

Sen blev det parning och efter det boxerläger, som inte blev vad jag hade tänkt mig var sjuk hela lägret och åkte hem en dag tidigare. Men lite ny erfarenheter tog jag med mig hem från lägret. Och vilken sommar vi fick sol,sol och jag flyttade tillbaka till Öxabäck nu kunde det bara bli bättre och bättre.

Sen kom boxer SM som är en riktig höjdare varje år. Geisha som var högdräktig fick vara hemma snälla Anders passade henne. Dyrka ställde jag inte och tävlar gör vi ju inte så i dagarna tre kunde jag koppla av och njuta av alla fina boxrar. Vi får ju inte glömma Swedbox bjöd på kräftskiva som var mycket uppskattat, Harry och Annethe hade nog köpt kräftor för flera tusen, mums vad gott det var och så kul vi hade.

I slutet på augusti födde Geisha 9 fina valpar och jag var med hela tiden, då var jag en mycket stolt mormor. Sen kom en riktigt jobbig tid för här hemma var det så tomt utan min lilla höna. Jag hälsade på varje vecka men hon fattades mig otroligt mycket. Och gissa om både hon och jag var glada den dagen när vi åkte hem.

Men innan dess hade vi VLO läger där jag agerade instruktör, som vanligt var vi ett gott gäng som spårade och tränade lydnad tillsammans i två dagar. Jag älskar läger!!!!!

När Geisha väl var hemma så var hon mer tagga än innan hon åkte, tror att en del hundar kan bli lite slö av att få valpar men inte den hunden hon är som en valp hel hon.

Sen men inte minst så kom lilla Tray hem en liten söt kille efter Geisha. När jag fick frågan om jag ville ha en till, Ville jag tänka på saken men jag tänkte bara 5 minuter för vad finns det att tänka på. Hade jag inte tagit honom så hade jag nog ångrat mig hela livet.

Så nu kör vi på uppflyttade till högre är målet så tidigt som det går under våren, sen hoppas jag att vi ska hinna starta i högre under hösten, med lite flyt ska det gå. Lilla killen tar jag det lugnt med har ju inte ingen broska precis, Nu är det Geisha som gäller i första hand. Dyrka får hänga på som vanligt, lite lydnad och lite spår sen är hon en rätt så nöjd tjej.

Tja det var lite av allt som hänt i år, alltid så svårt att komma ihåg så här i efterhand. Finns nog hur mycket som helst att skriva om. För vi har ju haft flera små träffar under året som gått. Men troligen har man redan skrivit en hel del om allt också. Så det här får räcka, nu ser vi fram emot ett riktigt underbart 2011

Så här efter allt slappnade i jul fick jag för mig att jag måste aktivera hundarna med något kul för oss alla. Kom på att vi hade en gammal pulka hos Anders. Tjo ho nu ska vi ut och åka pulka, selade hundarna Dyrka och Geisha Tray fick vara lös. Sen fast med pulkan där bak nu skulle här åkas.

Jag började med att dom fick dra den bakom sig en i taget gick hur fint som helst. Sen satte jag mig på och då stannade alla hundar. Går inte du matte då går inte vi heller. Försökte med allt före, för det kan dom ju men inte. Så fort jag gick av så gick dom också framåt.

Fann jag vill ju åka fort bakom, då kom jag på en briljanta iden att man kan ju kasta köttbullar framåt, och det gjorde jag. Gick fort som bara den fram till varje köttbulle men det blev ju lite ryckigt och så långt slänger ju inte jag.

Men skam den som ger sig. Tog med dom alla i koppel en lång sträcka la en köttbulle och sen tillbaka till pulkan, på med selen igen och nu då. Jo attan vad det gick och vilken vurpa det blev gick ju inte att få stopp på dom och inte sprang dom rakt heller ut rakt upp i en vall och där välte jag och hundarna och pulkan fortsatte framåt.

Sen kom en lång backe där behövde jag ingen drag hjälp men Geisha fick för sig att pulkan var en kampleksak och satt som juten fast där bak och höll emot allt vad hon orkade. Lilla Tray hade i alléfall riktigt kul tyckte att livet var kanon när matte låg på marken mestadels av tiden och han tyckte det var jätte kul att bita dom stora i benen när dom drog pulkan. Nu ligger tre utslagna hundar här och snarkat och en matt matte sitter i soffan.

Tänkt skriva lite om lilla killen Tray. Han är en fruktansvärd lätt hund att ha att göra med, lyhörd till tusen. Än så länge har jag inte plockat bort något här hemma, det har räckt med ett nej och så låter han bli. Nej riktigt så bra är det inte för han snor skor så fort han får en chans, tror han är skoiman.

Jag har bestämt mig för att träna och leka bara med honom 5-10 min varje dag och det ger resultat. Kan vid det här laget sitt, ligg och stå och lite kontakt men mest så leker vi jaktlekar och handenövningar och kamp och balans. Vi tränar i sovrummet med kompostgaller i mellan så dom andra står och dräglar utanför. När han är klar så måste jag göra lite för saken skull med dom två huliganerna som knappt kan vända sig på den lilla ytan så det får bli fjärren sitt och ligg. Men huvudsaken är att alla blir nöjda.

Som tur är har vi ridhus en gång i veckan och ska vara med ett annat gäng en gång till i veckan så lite vettigt får vi gjort fast det är sånt skitväder. Tray är också med i ridhuset men där blir det mest inkallningar och social träning än kan han inte fokusera på mig när det är så mycket roligt som händer. 

Men han har tagit mitt hjärta med storm denna lilla goa kille. Och jag får många goda skratt. Som här om dagen när vi var ute och gick, han vill gärna hänga med tjejerna och springer så fort han bara kan. Dom tog av från stigen rakt in i skogen och han ville inte vara sämre. Men vad han inte visste var att i diket var snön djup och där satt han fast kom inte fram eller tillbaka hade snö upp till midjan. Då tittar han på mig och ger ett skall ifrån sig hjälp matte. Puss unge fick lyfta upp han, så ett skakande och iväg igen.

Något annat som han har kommit på är att vi ska åka till jobbet. När han ser att jag börjar bli klar så springer han och gömmer sig, vill inte åka ifrån dom andra och på jobbet är det ju inte så kul. Men när han väl kommer dit är han glad igen och rusar in på firman. Måste alltid in till min chef och hälsa varje morgon, sen springer han raka vägen till mitt kontor. Där han har sin bur leksaker och alltid ett ben. Det är himla skönt att jag har eget rum så buren kan vara öppen för det mesta.

Sen måste jag börja koppel träna, säger nog det varje dag. Men än så har han inte gått i koppel. Det är ju så bekvämt att ha honom lös, här hemma går han ut i trädgården och när jag går kvälls och morgonrundor med dom andra så är han kvar inne och när vi går ut annars så är ju alla lösa, och går vi elljusspåret ja då behöver jag ju inte ha honom i koppel för han håller sig runt oss. Så när fann ska vi gå i koppel. Tror nog att det finns hundra ursäkter till varför jag inte koppeltränar:)

Lita av mitt sätt att se på hundhållning. Visst älskar jag att träna med mina hundar, men hur lång tid tar det ett pass lydnad 10 minuter ett spår tja du går det på 30min om det är långt. Och hur länge sitter inte hunden i bil? det är jätte kul brinner för brukshudsklubben och Boxerklubben och allt annat som har med träning att gör. I bland får jag kommentaren en hund till hur ska du hinna med. Ja det kan jag också undra ibland men hinner gör jag och alla får det dom ska ha. Men man får inte glömma det viktigaste med hund enligt mig. Kunna gå ut och släppa dom fritt minst en timme varje dag, tja nu är det ju så kallt och jag hatar det för för mig är den här stunden när vi åker ut i skogen, fotas med ett gäng andra hundar och dom fär springa leka och ha kul en viktig inte bara viktig utan den viktigaste delen med att ha hund. Jag älskar att gå där med hundar runt benen man rensar både hjärna och skäl.

Tycker det är en fröjd att se tre trötta hundar i soffan efter en lång promenad. Och för det tycker jag inte att det är mindre kul att åka och träna med mina hundar. Men efter en träningshelg eller ett läger så är mina hundar visserligen trötta i huvudet men har så mycket spring i benen kvar, och jag har dåligt samvete för att dom inte har fått springa så mycket.

Koppel promenader i all ära, och det finns ju folk som bor så att dom måste ha sina hundar i koppel jämt, men jag hade nog inte fixat det, hur långt får man då gå för att en boxer ska få ur sig all energi och hur jobbig är inte en boxer som inte är rastad ordentlig. Ja det är då man får dom problemen som min boxer är heltokig.... Nej trötta huvuden och trötta ben då får man en härlig boxer, eller rättare sagt tre underbara hundar

Nu närmar sig julen snabbt, och för mig är det lika jobbigt varje år, Det jobbiga ligger långt till baka i tiden, men på något sätt så har det etsat sig fast och jag får panik varje år så här innan. Vet ju att när väl julafton kommer och alla barn kommer så mår jag bra igen och det förflutna försvinner. Ja nog om det.

Min nya kille är verkligen en riktig goding, väldigt lyhörd och helt orädd. Tuff samtidigt som han gärna kommer upp i knät och gosar. Ångrar inte en sekund att jag tog honom och det är inte så besvärligt att ha tre heller. Visst valpar är ju valpar och kräver en del, men det är också en härlig tid som inte kommer tillbaka så jag tar vara på varenda minut och njuter.

Vi är ett gäng som tränar i ridhus varje söndag. Tack och lov att vi fick det så tidigt för det här vädret kan ta knäck på vem som helst. Nu var vi inte så många i söndags på grund av dåligt väder och vägar. Men vi är 12 st i vanliga fall. Jag körde igenom Geisha i lydnaden och hon känns riktigt bra, lite små saker att jobba på men, vad gör det när vi har så roligt tillsammans jag och hon. Tycker till och med att hon blivit mer på sen hon fått valpar och framför allt så har hon blivit mycket mer förig, vill göra mig till lags på alla vis.

Dyrka fick också komma ut och träna en stund och med henne gör jag bara saker som jag vet att hon älskar. Inkallningar, rutan och apportering. Men ska jag vara ärlig så är ridhus inte hennes grej. För hur ska man kunna göra som matte vill när hela golvet är fullt av mat som någon dum häst glömt kvar. Och eftersom någon har lämnat det så måste det ju vara mitt så bäst att passa på att äta så mycket man bara kan. Lilla Gurkan fiser så det luktar hästbajs i flera dagar efteråt.

Annars gör vi inte mycket mer än går promenader och busar med hundkompisar, Vill så gärna ha barmark om så bara för en dag. Vill ut och lägga valpspår, vill inte börja med spår i snö för det känns inte riktigt rätt. Men under tiden vi väntar kan vi göra lite vindövningar och det är ju också kul.

 

Vilken trevlig helg vi haft. Jag och Tina har snart i två år pratat om att träffas och träna och allt annat trevligt som det innebär. äntligen kom vi till skott och fick till en helg.

På grund av all snö som ramlat ner under veckan fick vi med kort varsel hyra ridhuset. Så vi träffades där på fredag eftermiddag ett gott gäng. Jag, Tina, Helena, Cilla och Pamela. Efter träningen blev det varm choklad med rom som värmde våra frusna kroppar och vi blev så där lagom fnittriga.

På kvällen slöt även Ingrid till. God mat och mycket tjöt ja ni vet hur det blir när ett gäng tjejer träffas. Sen fanns det stunder när nivån var så låg att vissa hamnade på time out under bordet :)

Snälla Tommy ställde upp som schaffis eftersom vi inte fick plats alla här hemma. Så några fick inkvartera sig hos Helena. Upp glad och pigga som alltid på lördag morgon spår stod på schemat, kallt ja det kan jag lova men vi är inte dom som bangar så spår blev det.

Vid två tiden gav vi upp och åkte hem och värmde oss med Pamelas goda fisksoppa (fast jag äter inte fisk om det inte är fiskpinnar ) sen lämnade gänget oss och jag och Tina blev kvar själva. Vi var nu inte så ledsna för det utan gick ut och körde lydnad på parkeringen. Ja och där började det om som dagen innan choklad och rom och......

efter som jag bestämt mig för att ta Tray så såg jag fram i mot att åka och hämta honom på måndag. Jag har ju passat killen några gånger innan men nu blev det annorlunda för helt plötsligt var han min lilla söta kille och så började jag bara älska honom som man gör med sin egna hundar.

Nu när jag skriver detta har han varit hemma några dagar och allt flyter på bra, han vet vad han heter och vi har börjat den långa resan tillsammans. Ska inte ha det minsta brotom med den här killen. Mycket lek och balans övningar. Lugnt och fint vi hinner nog med det som är tänkt utan att skynda på.

Första veckan när jag passade valpar var Dyrka bara så sur, men nu när hon har förstått att den där ska stanna här är hon riktigt gullig, och kan till och med tänka sig att leka en stund då och då.

Geisha är det annorlunda med leker hela tiden, så i bland får jag stänga bort henne så att den lille får lite lugn. Sover han så hämtar hon saker och slänger på honom ( hallå där vakna nu för jag vill leka ) tur nog så är Tray med mig på jobbet så då får han vila.