Dyrka, Geisha & Tray

Fniss, jag i bland kan man inte låta bli att skratta åt sig själv... som här om dagen när jag var på väg ut med hundarna. Måste erkänna att det där med bra vardagslydnad inte alltid är så bra!!! jo jag öppnar dörren i godan ro. Två hundar i långt koppel. Jag håller litet lätt längst ut. Vad sitter utanför om inte en stor katt, och katter är ju inte det bästa mina hundar vet (hat objekt). Ut far hundarna efter jag i ena änden på kopplen. Stanna inte en chans, och inte nog med det utan det är isgata. En tant står och ser häpen ut, En katt skriker jag och för söker le när jag halvt om halvt snubblar åker skridskor förbi henne, kan inte släppa och heller inte stanna. Hu vad göra! mitt i all röra skriker jag sitt, för fannnn sitt och hör och häpnad två förvånade hundar sätter sig pladask. Tja lite vardagslydnad har nog gått in......

Det är så härligt att ha min Geisha hemma igen, och nu känns det som hon aldrig varit borta. Så kul att börja träna henne igen. Vi har hunnit med en hel del lydnad och hon har inte glömt något, så nu kör vi på med nya högre moment i vinter så får vi se vart det leder till våren. Spårat har vi också gjort och jag märker ingen skillnadd på hennes kondis över huvudtaget, hon är i primaform. Jaghar hunnit vara valpvakt till en av snuttans valpar och ska ha en annan nu till helgen. Dom är verkligen goa, och ett jäkla humör har dom också. Snön har nu kommit och det är dax att boka ridhuset för inomhus träning. Ska försöka ha det hela vintern och vi är ju många som vill träna. Första gången Geisha träffade Goggel på en promenad, fick jag och Helena oss ett gott skratt. Först såg hon inte ens valpen sen fick hon den i näsan och stannade upp, fram och luktade sen tittade hon på oss med en min som sa ( vad fann gör den här, har ju äntligen blivit av med dom ) sen struntade hon helt i den. Dyrka är nog också rätt nöjd med att ha syrran att kivas med igen.