Tisdag 7/12-10
Nu närmar sig julen snabbt, och för mig är det lika jobbigt varje år, Det jobbiga ligger långt till baka i tiden, men på något sätt så har det etsat sig fast och jag får panik varje år så här innan. Vet ju att när väl julafton kommer och alla barn kommer så mår jag bra igen och det förflutna försvinner. Ja nog om det.
Min nya kille är verkligen en riktig goding, väldigt lyhörd och helt orädd. Tuff samtidigt som han gärna kommer upp i knät och gosar. Ångrar inte en sekund att jag tog honom och det är inte så besvärligt att ha tre heller. Visst valpar är ju valpar och kräver en del, men det är också en härlig tid som inte kommer tillbaka så jag tar vara på varenda minut och njuter.
Vi är ett gäng som tränar i ridhus varje söndag. Tack och lov att vi fick det så tidigt för det här vädret kan ta knäck på vem som helst. Nu var vi inte så många i söndags på grund av dåligt väder och vägar. Men vi är 12 st i vanliga fall. Jag körde igenom Geisha i lydnaden och hon känns riktigt bra, lite små saker att jobba på men, vad gör det när vi har så roligt tillsammans jag och hon. Tycker till och med att hon blivit mer på sen hon fått valpar och framför allt så har hon blivit mycket mer förig, vill göra mig till lags på alla vis.
Dyrka fick också komma ut och träna en stund och med henne gör jag bara saker som jag vet att hon älskar. Inkallningar, rutan och apportering. Men ska jag vara ärlig så är ridhus inte hennes grej. För hur ska man kunna göra som matte vill när hela golvet är fullt av mat som någon dum häst glömt kvar. Och eftersom någon har lämnat det så måste det ju vara mitt så bäst att passa på att äta så mycket man bara kan. Lilla Gurkan fiser så det luktar hästbajs i flera dagar efteråt.
Annars gör vi inte mycket mer än går promenader och busar med hundkompisar, Vill så gärna ha barmark om så bara för en dag. Vill ut och lägga valpspår, vill inte börja med spår i snö för det känns inte riktigt rätt. Men under tiden vi väntar kan vi göra lite vindövningar och det är ju också kul.
