Dyrka, Geisha & Tray

Tänkt skriva lite om lilla killen Tray. Han är en fruktansvärd lätt hund att ha att göra med, lyhörd till tusen. Än så länge har jag inte plockat bort något här hemma, det har räckt med ett nej och så låter han bli. Nej riktigt så bra är det inte för han snor skor så fort han får en chans, tror han är skoiman.

Jag har bestämt mig för att träna och leka bara med honom 5-10 min varje dag och det ger resultat. Kan vid det här laget sitt, ligg och stå och lite kontakt men mest så leker vi jaktlekar och handenövningar och kamp och balans. Vi tränar i sovrummet med kompostgaller i mellan så dom andra står och dräglar utanför. När han är klar så måste jag göra lite för saken skull med dom två huliganerna som knappt kan vända sig på den lilla ytan så det får bli fjärren sitt och ligg. Men huvudsaken är att alla blir nöjda.

Som tur är har vi ridhus en gång i veckan och ska vara med ett annat gäng en gång till i veckan så lite vettigt får vi gjort fast det är sånt skitväder. Tray är också med i ridhuset men där blir det mest inkallningar och social träning än kan han inte fokusera på mig när det är så mycket roligt som händer. 

Men han har tagit mitt hjärta med storm denna lilla goa kille. Och jag får många goda skratt. Som här om dagen när vi var ute och gick, han vill gärna hänga med tjejerna och springer så fort han bara kan. Dom tog av från stigen rakt in i skogen och han ville inte vara sämre. Men vad han inte visste var att i diket var snön djup och där satt han fast kom inte fram eller tillbaka hade snö upp till midjan. Då tittar han på mig och ger ett skall ifrån sig hjälp matte. Puss unge fick lyfta upp han, så ett skakande och iväg igen.

Något annat som han har kommit på är att vi ska åka till jobbet. När han ser att jag börjar bli klar så springer han och gömmer sig, vill inte åka ifrån dom andra och på jobbet är det ju inte så kul. Men när han väl kommer dit är han glad igen och rusar in på firman. Måste alltid in till min chef och hälsa varje morgon, sen springer han raka vägen till mitt kontor. Där han har sin bur leksaker och alltid ett ben. Det är himla skönt att jag har eget rum så buren kan vara öppen för det mesta.

Sen måste jag börja koppel träna, säger nog det varje dag. Men än så har han inte gått i koppel. Det är ju så bekvämt att ha honom lös, här hemma går han ut i trädgården och när jag går kvälls och morgonrundor med dom andra så är han kvar inne och när vi går ut annars så är ju alla lösa, och går vi elljusspåret ja då behöver jag ju inte ha honom i koppel för han håller sig runt oss. Så när fann ska vi gå i koppel. Tror nog att det finns hundra ursäkter till varför jag inte koppeltränar:)