tisdag 16/11-10
Fniss, jag i bland kan man inte låta bli att skratta åt sig själv... som här om dagen när jag var på väg ut med hundarna. Måste erkänna att det där med bra vardagslydnad inte alltid är så bra!!! jo jag öppnar dörren i godan ro. Två hundar i långt koppel. Jag håller litet lätt längst ut. Vad sitter utanför om inte en stor katt, och katter är ju inte det bästa mina hundar vet (hat objekt). Ut far hundarna efter jag i ena änden på kopplen. Stanna inte en chans, och inte nog med det utan det är isgata. En tant står och ser häpen ut, En katt skriker jag och för söker le när jag halvt om halvt snubblar åker skridskor förbi henne, kan inte släppa och heller inte stanna. Hu vad göra! mitt i all röra skriker jag sitt, för fannnn sitt och hör och häpnad två förvånade hundar sätter sig pladask. Tja lite vardagslydnad har nog gått in......
Haha, situationen känns väl igen...fast på mina hundar hade inte sitt funkat;-) Tur du inte ramlade o slog dig!
Hoppas allt är bra med er:-)
//Jessica