Dyrka, Geisha & Tray

Vad det känns bra när saker låssar. Visserligen var det Benny som gjorde jobbet, men nu håller hundarna apporten och allt hängde på att jag var lite mer bestämd och inte så mesig. Vi har kört apport minst fem gånger varje dag nu och både Dyrka och Geisha sitter så fint med den i munnen och vi har börjat med ingångar. Sen har Dyrkas linförighet blivit helt otroligt mycket bättre, när jag kräver av henne att hålla kontakten hela tiden, så nu är det slut med att vara så mesig nu ska jag bli bestämd och tydlig. Och Dyrka verkar tycka att det är bra att matte är lite hårdare för hon är mycket gladare och villigare till att träna, jag som hela tiden trott att hon skulle bli ännu mer ovillig om jag hade tummen i ögat på henne. Så nu får hon bestämda tillrätta visningar när det inte är bra och massor med beröm när det är bra, Men jag fattar inte varför jag har så svårt för att korrigera hundarna på ett bestämt sätt när vi tränar, för i det stora hela så är jag ju rätt så dominant här hemma.