Dyrka, Geisha & Tray

Tänkte göra ett försök att skriva lite i min blogg igen och som vanligt har det hänt så mycket att jag knappt kommer ihåg. Men jag börjar med boxerlägret denna vecka som vi längtar till sååå länge och som sen går så fort. Jag mina hundar och lilla vagnen drog redan på onsdagen. Ingrid och jag samboode var sin vagn men gemensam trädgård. Veckan sprang som vanligt iväg med rasande fart, ena dagen i skogen och andra dagen på lydnadsplan. Vi var en fantastisk rolig och bra grupp med allas våran Tina i täten. Fick lära mig tummköra Tray och detta var något helt nytt för mig, men måste säga att det har funka riktigt bra. Men nu kommer frågan hur går man vidare, Tja det kanske jag får svar på, på nästa boxerläger. Sen hade vi dom bästa kexen och ost med oss i skogen varje dag och det får vi tacka Carin och Johan för. Sen som vanligt vad är ett boxerläger utan Vårgårdas vårdcentral, Jo inget boxerläger.... Den här gången bröt jag ett ben i tummen, men skam den som ger sig, lite bandage sen var jag med i leken igen. Men nu är det ju så att allt som händer under ett läger är inte alltid så rolig. Underbara och goaste killen, Dyrkas pappa och min favorit hane, fina, fina Figo lämnade jordlivet. Många tårar blev det och dom faller även nu när jag skriver detta. Lider så med Harry och Annethe.

Nu till nästa stora händelse Boxer SM. Jag fick inte ledigt på fredagen så kunde åka först på fredagsmiddagen. Den här gången bodde jag och Ingrid i hennes husvagn med fyra hundar och som alltid så funkade det helt perfekt. Fredagen ägnade vi åt att titta på lydnaden och sen hägrade sängen tidigt för vi skulle tävla på lördagen, och det var inte alls roligt tappade nerverna helt och lydnaden var nog det värsta jag varit med om. Men vad gör det när man kan glädja sig åt att det går bra för andra. Ingrid blev uppflyttad till elit och det gjorde mig så oerhört glad. Till sist vad är ett boxer SM utan fest.... Vi kom i säng framåt fyra tiden på söndags morgon.

Nu till nuet, vi tränar på och gör lite framsteg här och där, Tray är en helt underbar hund men behöver lite uppfostran har nog varit lite slapp med det, för han har ju varit så liten. Men på lydnads plan är han riktigt duktig fattar lätt och vill hela tid lika dant i skogen. Jag försöker hitta lite mer motivation till att åka och träna med hundarna lite mer än vad jag gör. Kommer jag iväg så tycker jag det är jätte kul men, det är just det att komma iväg. I dag har vi i alla fall varit och spårat på äng och det gick riktigt bra, Tray var lite trött i slutet och det blev lite slarv men med tanke på att det var ett väldigt långt spår så är jag super nöjd.

Oj vad längesedan jag skrev här!!! Nu kommer jag inte alls ihåg vad som har hänt. Men förmodligen har vi varit på läger... Ett litet som vi fixade till på våran klubb, och sådana ska det bli fler av, för attan vad trevligt vi hade. I morgon är det midsommar och då vänder det, mörkare tider, nej nu var jag pessimist!!! Som vanligt tränar jag på med hundarna tre eller två.. Jag blev så himla glad i går när jag var och tränade för som ni vet så ligger jag lite lågt med Tray ser han fortfarande som min lilla kille, vi leker oss fram. Men i går gick jag bara och sa ligg under gång!!! inget drag neråt, inte stanna upp ingen hjälp, bara ett ligg och lilla killen lägger sig!!! Då är jag på rätt väg. Grunderna sitter. Nu ser vi fram i mot boxerläger och en hel vecka med spår och lydnad ska bli så himla kul. Kommer att lägga allt krut på Geisha. Sen tar jag nog ledigt en dag och tränar med dom hundarna som jag inte kommer att hinna med. Alla frågar om det inte är jobbigt med tre hundar, vad ska jag då svara? I vardagen är det inte ett dugg jobbigt vi har bra rutiner, och när jag tränar här hemma är det inte heller så jobbigt. Dyrka får oftast gå ett gammalt spår som jag lägger tillbaka pinnarna i, men det gör ju inte henne något!! Men måste erkänna att när vi ska åka iväg och träna då blir det jobbigare. Oftast är det Dyrka som får lida av detta och det blir lite så att jag får ångest för min dyrka gurka.Men vad fan jag älskar dom alla och skulle inte vilja vara utan någon av dem, så är det med det. Nu behöver ingen fråga mer för ni har fått ett svar:). Ska försöka skärpa mig och skriva ett och annat här, när det händer så man kommer ihåg:))

Sitter på jobbet en måndags morgon och funderar. Tänk att lite framgång med våra hundar kan göra en lyrisk i flera dagar. Nu tänker jag givetvis på Geishas korning, tänk att min lilla höna klarade det så himla bra, 494 poäng. Bitarbetet var jag inte så nervös över men allt det andra hade jag rejält med fjärilar i magen:). Nu är det till att planera och komma i tävlingsform tills på söndag, men hua hur ska jag i min fullspikade vecka hinna spåra. Lydnad hinner jag träna en stund varje dag, ingångar på plan från alla håll och kanter och olika miljöer är vad vi behöver lägga tid på just nu, inte tappa fokus.

Denna veckan är sista veckan med kurser sen ska jag bara fokusera på mina egna hundar. Har för tillfället tappa lusten eller rättare sagt orken. Man lägger en himla massa tid på andras hundar och sen har jag inte riktigt ork eller lust att ta mig an mina egna. Inte alls bra men nu ska det bli ändring. Har bestämt mig för att åka ner till min klubb eller fotbollsplan varje dag i ur och skur och träna om så bara i 10 min, ska göra detta fram till oktober sen ska vi göra ett uppehåll, för jag har en plan och ett mål som vi ska uppnå i år, och ett mål på längre sikt som jag förr eller senare ska uppnå:)

Så nu kör vi så det ryker. Framåtsändadet, rutan, inkallning med ställande, fjärren, skall och stegen och lilleman fortsätter jag och grunda med mycket lek. Tänker på det Cilla skrev om att ha hunden i träningsläge innan man går in på plan. Att göra samma varje gång, och att träna och göra så lika som möjligt på tävling. Funderar mycket på detta med alla konstiga täcken vi gör åt våra hundar som blir så olika på träning och tävling. Det där med träningsläge har jag nog fått till och jag filar på det andra. Har börjat slå på ficka med bollen i två gånger innan vi börjar med ett moment och Geisha har fattat detta bra hon vet att den snart kommer den:) och detta går ju bra att göra på tävling också. Inför krypet stryker jag henne på halsen, samma där det kan man göra på tävling, hoppet knyter jag handen och då tror hon att jag ska kasta något mm.... så håller vi på nu klurar på hur det ska se ut när vi är klara, om inte så är det kul att prova och se om det håller.

Nu var det ett tag sen jag skrev här och det har hänt en massa. Men som vanligt så tror man att man ska komma ihåg allt, men så är inte fallet jag glömmer kan det vara åldern???. Tänker i alla fall skriva nu medan huvudet hänger med. Vi har varit iväg på årets Swedboxsläger jag och min lilla vag, Vi var några stycken som redan på torsdagen slöt samman i Mullsjö. Mycket tjöt blev det efter en lång vinter utan träffar och inte bara tjöt utan intressant tjöt... På fredagen var vi som vanligt i farten tidigt ut i spårskogen:)) Vi var ett litet men tappert gäng som spårade pratade och drack kaffe fram till eftermiddagen. När vi kom tillbaka satt ölen som en smäck och resten av allt folk hade börjat droppa in, så kul att se alla igen, och det fanns en hel del nya ansikten som skulle bli spännande att lära känna. En god middag serverades och som vanligt var stämningen på topp. Harry delade in oss i grupper sen var det hopp och lek till sena kvällen.

Lördag och ny instruktör Jenny Fick, alla lite nervösa för vad som komma skulle. Men det tog nog bara två minuter så hade Jenny löst upp den knuten. En rolig, duktig och engagerad instruktör fick vi och efter en hel dag med spår och uppletande var vi fullproppade i huvudet med ny tankar.

Söndag och det innebar tävling för mig och Ingrid. Så lördagskvällen blev en tidig kväll utan alkohol för min del. Med alla tips från Jenny for jag glatt iväg till tävlingen. Först ut i spåren, Och hela tiden hörde jag Jenny bakom mig hjälp hunden. Så efter påsläpp var jag lugn och kollade nog när domarna försvann. Där stannade jag min hund la ner henne fick en godis och jag talade om för henne hur bra hon var, så jag nu spårar vi, och bang där kom första pinnen:) sen var det bar till att tuta och köra. 10-10 på spåret. Nu var det bara till att köra på och vi var laddade till tusen.

Vad händer då, jo Maria hittar inte tillbaka till klubben börjar bli stressad och kör fel en massa gånger klockan går. Sista gången jag ska vända backar jag rakt ner i ett dike och där satt jag. Fan ingen telefon och var enda bil som kom, körde antingen förbi oss eller så hade dom inte tid att hjälpa till. Så jag började gå till klubben arg som ett bi. Väl framme hade dom väntat på mig och drog inte igång lydnaden fören jag kom.

Men med allt negativt som hänt kunde inte Geisha släppa att jag varit så arg och stressad även om jag gjorde allt som stod i min makt för att försöka få henne till att fatta, att det inte var henne jag var så frustrerad över. Hon gick ut på plan och gjorde det jag bad henne om men i alla moment utan linförighet sa hon jag håller mig en bit i från den där kärringen för hon är inte att lita på just nu. Min lilla snutta, men hur som så lyckades vi samla ihop oss till platsen och hon låg så fint tackvarde Jennys tips. Sen avslutade vi det hela med budföring som Geisha älskar och med tanke på allt så är jag nöjd med våran tävling.

Nu känns det som våren äntligen är på väg på allvar. Vi har varit i skogen och spårat i flera veckor och mer snö har det inte blivit. Tray är jätte duktig i spåret och nu har han fattat det hela, vet redan när vi tar på selen vad som är på G. Geisha som snart ska ut och tävla går för tillfället kanon i spåret, men det märks att det varit en lång vinter för tempot blir riktigt behagligt efter en stund och hon sparar på sin energi och håller sig i spårkärnan. Lydnaden är också bra för tillfället, men vi har ett litet problem. (krypet) Fattar inte riktigt vad som hänt men jag känner att vi ska böra om från början igen för nu ser det inte alls bra ut, hög och alldeles för ivrig.

Tray tränar jag mest hemma i lugn och ro, och en stund i ridhuset på söndagar. Nu är det platsträning inne som vi håller på med och jag har klicka in att huvudet ska vara i backen. Han är för söt när han lägger sig och dyker ner med huvudet. Min lille plutt, sen tränar vi mest staga och positioner, kontakt.

Fick influensa så jag låg däckad i sex dagar, inte lätt med tre hundar när man knappt orkar ta sig mellan toa och sängen. Men tack vare snälla vänner så löste det sig så hundarna kom ut varje dag och fick springa av sig ordentligt. Blev så himla rädd när jag blev sjuk, har förra våren i färskt minne med lunginflammation som aldrig gick över. Men nu känner jag mig mycket bättre.

Nu ser vi fram i mot en vår med mycket aktiviteter. Snart kennelläger och sen rullar det på med allt roligt som händer under den ljusa tiden. Skulle varit hos Cilla på ett litet tränings läger i helgen men tyvärr blev hon sjuk så vi fick skjuta på det. Hoppas vi får till ett nytt tillfälle snart.

Härligt, härligt snön försvinner mer och mer. Nu finns det skogar som man kan lägga riktigt långa spår i. Men jag vet det är bara början av februari och mer snö kommer nog. Nu gäller det att passa på medens det är tö. Har spårat flera dagar med Tray och jag är nöjd med det jag sett hittills, sen vet man ju aldrig det är mycket som ska till än för att jag ska kunna uttala mig om han är en bra hund i spåret.

Jag försöker sluta röka och det är ingen lätt match, och vet inte än hur det går, men fan vad irriterad jag är över allt. Har haft en helvetes vecka på jobbet med allt som ska in i januari inkomstdeklarationer och alla andra uppgifter som ska in. Jag fungerar inte riktigt i huvudet som jag ska, svårt att koncentrera mig och får tänka flera gånger på sånt som annars är givet.

Nu längtar jag till slutet av februari då första minilägret på länge blir av. Ska bli så roligt att träffa alla, och vissa har man ju inte sett sen SM. Och Tray får träffa brorsan Julle.

Geisha har haft en riktig bus vecka, eller ska man kalla det förstörar vecka. Köpte ett nytt fint ljus och satte på bordet här om dagen, dumt av mig. För jag borde förstått att en ny grej skulle bli intressant. Tänk hon åt upp hela ljuset, och på samma gång passade hon på att ta mina glasögon och demolera dom också. Det var någon som frågade när dom lägger av med att äta och förstöra allt. Inte fan vet jag för när det gäller Geisha har jag inga förhoppningar. Det kan vara lugnt i flera månader och helt utan förvarning börjar hon hitta på hyss igen.

Har nog aldrig varit en lydnad lydnads människa. Tycker det är skit kul att tävla och träna men gillar brukset bättre. Men som det ser ut nu om vintrarna så måste jag nog tänka om och tävla lite lydnad också i alla fall till klass 2 sen får det vara nog.

I dag åkte vi till Falkenberg för att tävla i klass 1. Och som vanligt var jag riktigt nervös inför platsen, Geisha kan tycka att det är riktigt otrevligt att ha hundar omkring sig. Men det gick bra hon låg kavar fast hunden jämte henne gick upp.

Min lilla höna är i bland lite het och det är ju bara positivt, och det var hon verkligen i dag. Linförigheten började inte så bra, helplötsligt så började dom borra i taket och det var riktigt högt. Domaren avbröt oss och vi fick samla oss och börja om. Typiskt att det ska hända oss på tävling, en annan gång tappade han som kommenderade oss alla papper framför oss och då fick vi också börja om;) Hur som så gick det bra och vi fick en 8 på linförigheten.

Eftersom jag redan innann bestämt mig för att inte ha några nollor så gjorde jag dk på både ställandet ochläggandet, kanske inte hade behövt att ha dom nerdragen men bättre att ta det säkra före det osäkra, vi har ju haft enkonfliktt i läggande så jagchansadee inte.

Resten av betygen var riktigt bra. Inkallning 10, apport 9, hopp 9,5 plats 8 tandvisning 10. Jag också det betyget som för mig betyder mest helhetsintryck 9,5 och kommentaren ” samlad med härlig attityd ” Tycker det är ett bra uttryck för en Boxer. Så nu tävlar vi inte någon mer gång i den klassen men kanske i någon annan klass:)))

Smarta hundar eller inte ?

Här om dagen när jag kom hem, blev jag mött som vanligt i dörren av Geisha och Dyrka. Men det var bara Geisha som var glad. Dyrka började genast putta på mig och sprang fram och tillbaka till soffan i storarummet. Jag brydde mig inte så mycket utan tog ut dom som vanligt i bilen för en runda i skogen.

Väl hemma igen ville inte Dyrka gå in och hon blev låg. Åter igen började hon putta på mig med nosen, irriterad sa jag vad är det? Då genast sprang hon till soffan igen och den här gången gick jag med, och vad hittade jag där JO koltången som någon liten söt hund hade gnagt antagen på.

Givet vis ville Dyrka som hatar koltången inte att den skulle ligga i hennes soffa, hon kunde ju inte gå dit och lägga sig. Smart eller dum hund? Ja det är ju frågan om hon varit smart hade hon ju förstått att den inte kan hoppa på henne och klippa klor av sig själv, men det var ju lite smart att hon försökte få mig till att ta bort den.

Sen har vi den lille killen som är riktigt duktig med att dutta på saker, jag klickar och han får belöning (KORV) Men när han är på mitt jobb har han en viss kärlek till våra kopiator, han duttar på knappen och ut kommer ett tomt papper, skit kul, han kan stå där hur länge som helst dutta och sen vänta med stor ögon på att pappret ska komma, Och vad säger jag då jo fy Tray låt bli. Ja är han smart som har kommit på det här alldeles själv och han får ju faktiskt belöning varje gång han trycker på den där knappen eller är han bara dum som tycker att ett papper är så kul?

Vad skönt det känns ju nästan som vår, varit ute i två timmar utan att frysa ett enda dugg. Först gick vi en långpromenad och till och med solen tittade fram.

Väl tillbaka till bilen ville jag inte alls åka hem. Uppletande fick det bli. Band upp alla tre hundarna så att dom såg mig hela tiden. Andvände en liten skogsväg som korridor. Bakom ett krön la jag föremålet. Dom stora darrade för så klart visste dom vad som var på G.

Tray som aldrig har gjort sånt här förr tyckte inte alls det var så kul att sitta fast när matt gick i väg. Men nu så hade jag fått för mig att lillgrabben skulle få se och lära. I vanliga fall så börjar jag alltid mid vindvittring på valpar.

Först skickade jag Geisha som älskar att springa och hämta saker till mig.Dyrka Ville hon också som hon tydligt talade om genom att skalla när Geisha sprang. Tray tyckte det hela såg väldigt roligt ut och hoppade och skällde. Ville värkligen låss.

Skickade Dyrka också som for iväg med en helvetes fart bra med konkurans i bland.

Eftersom Tray nu sett att jag gått i väg tre gånger och dom andra kommit tillbaka med den där roliga saken, Så varför inte testa med honom också kan ju inte göra någon större skada hittar han inte så vindvittrar vi.

Gick ut bakom krönet och la saken för tredje gången och nu tog jag loss lilleman som hoppade runt som en känguru ville i väg. Fullfart och eftersom jag inte självkunde se bakom krönet så var det bara till att vänta och vara tyst, Men så dök han upp med haren i munnen och en lycklig Tray kom farande i mellan åt kastade han den i luften och tog den igen. Men det bästa med allt var att han kom till mig och så glad han var ” JAG KUNNDE JAG OCKSÅ KOLLA MATTE JA HAR BUSEN”

Ska försöka summera det här året. Förra året slutade ju med att jag vart uppflyttade till lägre med två hundar. Jag bestämde mig för att låta Dyrka ta en paus från allt tävlande. Dyrka parades förra nyår men gick tom så några valpar blev det inte. Sen hände mycket över vintern jag flyttade från Öxabäck och mådde inte så bra. Jag vill tacka alla mina vänner som ställde upp under denna tiden nämner inga namn men ni är alla guld värda, och min kära bror och Annethe som alltid finns där för mig.

Men vi tränade på så gott det gick med all snö. Hade i sikte att bli uppflyttad till högre under våren för sen skulle Geisha paras. Anmälde mig bara till två tävlingar i lägre och det ångrar jag bittert. Första tävlingen gick spåret helt åt skogen, vi gick bort oss och tiden rann ut. Nästa gick bättre 9 i spåret och 10 på påsläppet. Ja lydnaden gick rätt så bra men hon gick upp på platsen så då rök den tävlingen också, visserligen godkänd men det kunde ju kvittat. Bra för utställning i alla fall, nu kunde jag ställa henne i bruksklass.

Geisha åkte under våren med Harry och Anneth på dom flesta boxerspecialer och placerade sig bra hela tiden kom som sämst på en 4 plats om jag mins rätt.

Sen blev det parning och efter det boxerläger, som inte blev vad jag hade tänkt mig var sjuk hela lägret och åkte hem en dag tidigare. Men lite ny erfarenheter tog jag med mig hem från lägret. Och vilken sommar vi fick sol,sol och jag flyttade tillbaka till Öxabäck nu kunde det bara bli bättre och bättre.

Sen kom boxer SM som är en riktig höjdare varje år. Geisha som var högdräktig fick vara hemma snälla Anders passade henne. Dyrka ställde jag inte och tävlar gör vi ju inte så i dagarna tre kunde jag koppla av och njuta av alla fina boxrar. Vi får ju inte glömma Swedbox bjöd på kräftskiva som var mycket uppskattat, Harry och Annethe hade nog köpt kräftor för flera tusen, mums vad gott det var och så kul vi hade.

I slutet på augusti födde Geisha 9 fina valpar och jag var med hela tiden, då var jag en mycket stolt mormor. Sen kom en riktigt jobbig tid för här hemma var det så tomt utan min lilla höna. Jag hälsade på varje vecka men hon fattades mig otroligt mycket. Och gissa om både hon och jag var glada den dagen när vi åkte hem.

Men innan dess hade vi VLO läger där jag agerade instruktör, som vanligt var vi ett gott gäng som spårade och tränade lydnad tillsammans i två dagar. Jag älskar läger!!!!!

När Geisha väl var hemma så var hon mer tagga än innan hon åkte, tror att en del hundar kan bli lite slö av att få valpar men inte den hunden hon är som en valp hel hon.

Sen men inte minst så kom lilla Tray hem en liten söt kille efter Geisha. När jag fick frågan om jag ville ha en till, Ville jag tänka på saken men jag tänkte bara 5 minuter för vad finns det att tänka på. Hade jag inte tagit honom så hade jag nog ångrat mig hela livet.

Så nu kör vi på uppflyttade till högre är målet så tidigt som det går under våren, sen hoppas jag att vi ska hinna starta i högre under hösten, med lite flyt ska det gå. Lilla killen tar jag det lugnt med har ju inte ingen broska precis, Nu är det Geisha som gäller i första hand. Dyrka får hänga på som vanligt, lite lydnad och lite spår sen är hon en rätt så nöjd tjej.

Tja det var lite av allt som hänt i år, alltid så svårt att komma ihåg så här i efterhand. Finns nog hur mycket som helst att skriva om. För vi har ju haft flera små träffar under året som gått. Men troligen har man redan skrivit en hel del om allt också. Så det här får räcka, nu ser vi fram emot ett riktigt underbart 2011

Så här efter allt slappnade i jul fick jag för mig att jag måste aktivera hundarna med något kul för oss alla. Kom på att vi hade en gammal pulka hos Anders. Tjo ho nu ska vi ut och åka pulka, selade hundarna Dyrka och Geisha Tray fick vara lös. Sen fast med pulkan där bak nu skulle här åkas.

Jag började med att dom fick dra den bakom sig en i taget gick hur fint som helst. Sen satte jag mig på och då stannade alla hundar. Går inte du matte då går inte vi heller. Försökte med allt före, för det kan dom ju men inte. Så fort jag gick av så gick dom också framåt.

Fann jag vill ju åka fort bakom, då kom jag på en briljanta iden att man kan ju kasta köttbullar framåt, och det gjorde jag. Gick fort som bara den fram till varje köttbulle men det blev ju lite ryckigt och så långt slänger ju inte jag.

Men skam den som ger sig. Tog med dom alla i koppel en lång sträcka la en köttbulle och sen tillbaka till pulkan, på med selen igen och nu då. Jo attan vad det gick och vilken vurpa det blev gick ju inte att få stopp på dom och inte sprang dom rakt heller ut rakt upp i en vall och där välte jag och hundarna och pulkan fortsatte framåt.

Sen kom en lång backe där behövde jag ingen drag hjälp men Geisha fick för sig att pulkan var en kampleksak och satt som juten fast där bak och höll emot allt vad hon orkade. Lilla Tray hade i alléfall riktigt kul tyckte att livet var kanon när matte låg på marken mestadels av tiden och han tyckte det var jätte kul att bita dom stora i benen när dom drog pulkan. Nu ligger tre utslagna hundar här och snarkat och en matt matte sitter i soffan.

Tänkt skriva lite om lilla killen Tray. Han är en fruktansvärd lätt hund att ha att göra med, lyhörd till tusen. Än så länge har jag inte plockat bort något här hemma, det har räckt med ett nej och så låter han bli. Nej riktigt så bra är det inte för han snor skor så fort han får en chans, tror han är skoiman.

Jag har bestämt mig för att träna och leka bara med honom 5-10 min varje dag och det ger resultat. Kan vid det här laget sitt, ligg och stå och lite kontakt men mest så leker vi jaktlekar och handenövningar och kamp och balans. Vi tränar i sovrummet med kompostgaller i mellan så dom andra står och dräglar utanför. När han är klar så måste jag göra lite för saken skull med dom två huliganerna som knappt kan vända sig på den lilla ytan så det får bli fjärren sitt och ligg. Men huvudsaken är att alla blir nöjda.

Som tur är har vi ridhus en gång i veckan och ska vara med ett annat gäng en gång till i veckan så lite vettigt får vi gjort fast det är sånt skitväder. Tray är också med i ridhuset men där blir det mest inkallningar och social träning än kan han inte fokusera på mig när det är så mycket roligt som händer. 

Men han har tagit mitt hjärta med storm denna lilla goa kille. Och jag får många goda skratt. Som här om dagen när vi var ute och gick, han vill gärna hänga med tjejerna och springer så fort han bara kan. Dom tog av från stigen rakt in i skogen och han ville inte vara sämre. Men vad han inte visste var att i diket var snön djup och där satt han fast kom inte fram eller tillbaka hade snö upp till midjan. Då tittar han på mig och ger ett skall ifrån sig hjälp matte. Puss unge fick lyfta upp han, så ett skakande och iväg igen.

Något annat som han har kommit på är att vi ska åka till jobbet. När han ser att jag börjar bli klar så springer han och gömmer sig, vill inte åka ifrån dom andra och på jobbet är det ju inte så kul. Men när han väl kommer dit är han glad igen och rusar in på firman. Måste alltid in till min chef och hälsa varje morgon, sen springer han raka vägen till mitt kontor. Där han har sin bur leksaker och alltid ett ben. Det är himla skönt att jag har eget rum så buren kan vara öppen för det mesta.

Sen måste jag börja koppel träna, säger nog det varje dag. Men än så har han inte gått i koppel. Det är ju så bekvämt att ha honom lös, här hemma går han ut i trädgården och när jag går kvälls och morgonrundor med dom andra så är han kvar inne och när vi går ut annars så är ju alla lösa, och går vi elljusspåret ja då behöver jag ju inte ha honom i koppel för han håller sig runt oss. Så när fann ska vi gå i koppel. Tror nog att det finns hundra ursäkter till varför jag inte koppeltränar:)

Lita av mitt sätt att se på hundhållning. Visst älskar jag att träna med mina hundar, men hur lång tid tar det ett pass lydnad 10 minuter ett spår tja du går det på 30min om det är långt. Och hur länge sitter inte hunden i bil? det är jätte kul brinner för brukshudsklubben och Boxerklubben och allt annat som har med träning att gör. I bland får jag kommentaren en hund till hur ska du hinna med. Ja det kan jag också undra ibland men hinner gör jag och alla får det dom ska ha. Men man får inte glömma det viktigaste med hund enligt mig. Kunna gå ut och släppa dom fritt minst en timme varje dag, tja nu är det ju så kallt och jag hatar det för för mig är den här stunden när vi åker ut i skogen, fotas med ett gäng andra hundar och dom fär springa leka och ha kul en viktig inte bara viktig utan den viktigaste delen med att ha hund. Jag älskar att gå där med hundar runt benen man rensar både hjärna och skäl.

Tycker det är en fröjd att se tre trötta hundar i soffan efter en lång promenad. Och för det tycker jag inte att det är mindre kul att åka och träna med mina hundar. Men efter en träningshelg eller ett läger så är mina hundar visserligen trötta i huvudet men har så mycket spring i benen kvar, och jag har dåligt samvete för att dom inte har fått springa så mycket.

Koppel promenader i all ära, och det finns ju folk som bor så att dom måste ha sina hundar i koppel jämt, men jag hade nog inte fixat det, hur långt får man då gå för att en boxer ska få ur sig all energi och hur jobbig är inte en boxer som inte är rastad ordentlig. Ja det är då man får dom problemen som min boxer är heltokig.... Nej trötta huvuden och trötta ben då får man en härlig boxer, eller rättare sagt tre underbara hundar

Nu närmar sig julen snabbt, och för mig är det lika jobbigt varje år, Det jobbiga ligger långt till baka i tiden, men på något sätt så har det etsat sig fast och jag får panik varje år så här innan. Vet ju att när väl julafton kommer och alla barn kommer så mår jag bra igen och det förflutna försvinner. Ja nog om det.

Min nya kille är verkligen en riktig goding, väldigt lyhörd och helt orädd. Tuff samtidigt som han gärna kommer upp i knät och gosar. Ångrar inte en sekund att jag tog honom och det är inte så besvärligt att ha tre heller. Visst valpar är ju valpar och kräver en del, men det är också en härlig tid som inte kommer tillbaka så jag tar vara på varenda minut och njuter.

Vi är ett gäng som tränar i ridhus varje söndag. Tack och lov att vi fick det så tidigt för det här vädret kan ta knäck på vem som helst. Nu var vi inte så många i söndags på grund av dåligt väder och vägar. Men vi är 12 st i vanliga fall. Jag körde igenom Geisha i lydnaden och hon känns riktigt bra, lite små saker att jobba på men, vad gör det när vi har så roligt tillsammans jag och hon. Tycker till och med att hon blivit mer på sen hon fått valpar och framför allt så har hon blivit mycket mer förig, vill göra mig till lags på alla vis.

Dyrka fick också komma ut och träna en stund och med henne gör jag bara saker som jag vet att hon älskar. Inkallningar, rutan och apportering. Men ska jag vara ärlig så är ridhus inte hennes grej. För hur ska man kunna göra som matte vill när hela golvet är fullt av mat som någon dum häst glömt kvar. Och eftersom någon har lämnat det så måste det ju vara mitt så bäst att passa på att äta så mycket man bara kan. Lilla Gurkan fiser så det luktar hästbajs i flera dagar efteråt.

Annars gör vi inte mycket mer än går promenader och busar med hundkompisar, Vill så gärna ha barmark om så bara för en dag. Vill ut och lägga valpspår, vill inte börja med spår i snö för det känns inte riktigt rätt. Men under tiden vi väntar kan vi göra lite vindövningar och det är ju också kul.